Har nyss sett klart en dokumentär om Hagamannen som gick på SVT i söndags! Fy vad obehagligt! Jag minns när han begick sitt sista brott på Teg. Jag jobbade/jobbar ju på Teg ganska nära bron där de senaste offret blev våldtagen. Jag vågade ju inte ens gå ut själv när det blev mörkt. Egon fick tillåme följa mig till vårat garage när jag skulle iväg med bilen, eller skjutsa mig till och från jobbet pga av att man var så rädd. Fan va sjukt att vara "fången" i sin egen stad och inte våga gå ut. usch.
Sen minns jag också dagen han blev gripen. Jag var på jobbet och någon, minns inte vem, ringde och sa att han blivit gripen. Jag kollade upp om det var sant på Aftonbladet, och mycket riktigt. Visade detta för mina arbetskamrater och alla kände en sjuk lättnad och lycka... men även en konstig känsla. Samtidigt tänkte man på hans familj, vilket jag även gör idag. Tänk vilken hemsk upplevelse, och tänk vad hemsk för dom att behöva gå igenom allt detta igen när pratet äntligen kanske har lagt sig lite. Därför är jag emot att dom visar denna dokumentär på TV med tanke på frun och barnen. För det är ju så, alla kommer ju att se den, även jag...